Om Grodan
The fine art of being there.
Stamgäster är mer än stammisar på Grodan. Många, många är de som blivit personliga vänner med åren. Med varandra, med oss som driver Grodan och med personalen. Stamgästerna, anar vi, har i större utsträckning än på andra krogar varit delaktiga i den ofrånkomliga, kontinuerliga utvecklingen av krogen. Grodan ska finnas där som en andhämtning, ett lounge att stanna till i mellan åtaganden, ett andra vardagsrum någon gång ibland.
Det är lustigt; de stammisar som fått något hjälplöst och vilset i blicken när vi berättat att något behövde förnyas, må det vara stolar, väggfärg, bardiskar eller lampor, är de som man tror är mest innovationsbenägna – reklamfolket. Men vi har gått försiktigt fram. Av reklamstammisarna har vi lärt oss uttrycket cocacolisering. Det är inget ondskefullt imperialistiskt alls över det, det bara låter så. Snarare syftar uttrycket på varumärket coca-colas förmåga att förändra sitt utseende med återhållsamma penseldrag; åtgärder som gör att det upplevs oförändrat men ändå följer med sin samtid. En utställning på Nationalmuseum i Grodans barndom gav oss insikten. När vi förbättrat Grodan har vi gjort det varsamt. Grodan ska vara som en gammal vän. Men även gamla vänner följer med sin tid annars blir deras sällskap alltför förutsägbart för att inte säga tråkigt.
